Nu ska jag prata om hundar

hundar, mina 2 terriers

För ett par år sedan skaffade vi hundar. Skulle köpa en, köpte två. Fullständigt känslomässigt beslut. Processen till beslut såg ut ungefär så här; vi från vuxensidan hade sagt ”nej vi har absolut inte tid med hund”, vilket är sant, fortfarande, så att säga. Parallellt har jag googlat hundvalpar och i mina ”nyktra” stunder bett min man att gränssätta mig. Jag har dragit med honom i mitt sug kan man säga, han fick bli medberoende.

Ja, ja, plötsligt köps det hund. Skämtsamt och allvarligt på samma gång så skulle man kunna säga att det var mitt limbiska system som gjorde det. Två stycken. Hanhundar. Terriers. Värt att säga igen, terriers, Yorkshireterriers. Bara så att ni vet så finns det valpkurser och så finns det speciella terriervalpkurser… Extremt reaktiva! Nu unghundar och okastrerade. Två osäkra bråkstakar. Plus stor familj. Plus jobb och skola.

Vad har det här med beroendeterapi att göra? Jo, så här. Det handlar om att ändra beteenden och hur onaturligt det kan kännas i början och det handlar om hjärnstammen, lillhjärnan, amygdala – populärt kallad reptilhjärnan av där bland annat begär, känslor och instinkter sitter. Dels säger det en hel del om hur sämre beslutsfattande kan gå till och dels är det så att nu är det terapeuten som betalar ca 1000 kr i timmen för att träna in nya beteenden.

Nu är det så här. Jag kan det här, egentligen. Rent akademiskt kan man säga. Jag har läst psykologi. Jag har läst en del studier om hundar och jag vet att hundars hjärnor inte fungerar som våra. Eller halva vår hjärnor är ganska lika men sedan är det så att hundar till stor del saknar nyare delar som vi människor har. I de nya delarna av hjärnan planerar och resonerar vi. Hundar litar och reagerar till mycket högre grad instinktivt.

Därmed inte sagt att vi inte kan samspela. En hund kan förstå ganska mycket av vad man säger i ord men det beror på att hunden lärt sig att det där med läten verkar viktigt och brukar följas upp med godbit eller straff. Hundar har inget behov av tal och resonemang, jag däremot är väldigt centrerad kring tal. Jag vill resonera och prata om jag stöter på problem. Jag vill säga ”å ena sidan och å andra sidan”. ”Om du gör så vad tror du att för och nackdelarna är då?”, ”Tror du att du kan tänka dig att prova att göra på ett annat sätt nästa gång?”, ”Jag blir ledsen, arg eller orolig när du gör så där.” Så där vill jag hålla på när jag stöter på problem. Så där håller jag på med mina hundar med när jag fungerar som sämst.

Jag vet, rent akademiskt, att jag egentligen skulle kunna uppfostra dem helt utan ord. Jag vet att jag ska betinga dem. Jag ska rakt in i den gamla hjärnan som styr instinkter och gärna reagerar på dofter. Det är dit jag ska. Och jag måste vara snabb! Men det faller sig fortfarande onaturligt för mig.

Så, jag tränar med ett proffs och jag betalar vad det kostar att få in ett beteende som för tillfället känns onaturligt för mig. Hjärnan är fantastisk, den är plastisk och formbar men också trög och inte alltid så samarbetsvillig.

Nu har jag har min tid bokad några veckor framöver, jag har hemuppgifter och en professionell tränare. Som KBT-terapi ungefär! Vi jobbar med tankar, känslor och beteenden och hur de påverkar varandra. Vi har målbild, delmål och hemuppgifter. Vi har en plan helt enkelt! Jag har uppgifter att öva på mellan gångerna och långsamt så kommer det här nya beteendet att kännas naturligt för mig.

Om det intresserar dig:

Om hjärnan – Hjärnfonden beskriver hjärnans delar

I huvudet på en hund – en artikel från Forskning & Framsteg